Ett antal bulkfartyg i storleken 16000 -35000 dwt levererades under första hälften av 60-talet och involveringen i bulksjöfart, dock med koncentration på större så kallad "panamax" tonnage, kvarstod till slutet av 80-talet. Exempel på denna typ av fartyg var nybyggena Gunnar Carlsson (54864 dwt) och Knut Mark (64340 dwt) som levererades i mitten av 70-talet.

Från mitten av 60-talet kom utveckling och design av nya innovativa fartygskoncept att bli Transatlantics ledstjärna. Bolagets ledning hade slagit fast att tiden för konventionella linjefartyg baserat på traditionell hantering av gods hade en begränsad överlevnad. Mer rationella lasthanteringsmetoder var ett måste för att bringa ned långa liggetider i hamnar, minska godsskador samt att även öka flexibiliteten för ett brett spektrum av olika laster. Nyckelorden kom först att bli "unitizing", dvs enhetsberedning och därefter "ro/ro", som står för "roll on - roll off."

Transatlantic kom att utveckla en fartygsserie benämnd "Skandiatypen" och systerfartygen Killara, Waitara, Woollahra och Talarah (vardera ca 13000 dwt) levererades 1966-67 från Eriksbergs Mekaniska Verkstad i Göteborg. Fler fartyg av samma design komma att byggas av dess linjepartners Wilhelm Wilhelmsen, Oslo och East Asiatic, Köpenhamn - därav namnet "Skandia-fartyg". Fartygen kännetecknades av hög fart, stora dubbla lastluckor, kranar, anpassade lastrum för enhetsberedd last (flak/containers), kylrum och för den tiden stor däckskapacitet för containers. De sattes initialt i trafik på Australien/Nya Zealand och efter hand även Sydafrika/Stilla havet och några av dem avslutade sin tid inom linjetrafiken till Västafrika under andra hälften av 80-talet. Killara var för övrigt ett av de fartyg som fastnade i Suez-kanalen under kriget 1967. Fartyget var på sin andra resa sedan leverans från Eriksberg, på väg hem från Australien, och blev liggande i Great Bitter Lake fram till 1975. 

Samma år levereras Transatlantics fartyg Atlantic Span som första "ro/ro"- fartyg till samarbetskonsortiet Atlantic Container Line (ACL) som bedrev linjetrafik mellan Norden/Kontinenten och England till Nordamerikas östkust. Transatlantic ingick som part i konsortiet och Atlantic Span kom att följas av ett flertal systerfartyg från de övriga linjeparterna (Wallenius, IncoTrans, Cunard, CGM) och benämndes "generation one" och "generation two", ofta förkortat G1 och G2. 

Omdaningen av trafiken till Nordamerika och skapandet av ACL var banbrytande och den största nyheten var introduktionen av ro/ro-fartyget Atlantic Span och dess systerfartyg. Bolagets tekniska avdelning bolagiserades senare under namnet TransConsultants. De inledde en utveckling av tekniskt nytänkande och tog fram så kallade "deep-sea ro/ro-fartyg" från slutet av 70-talet fram till dess att Transatlantics sista nybyggda fartyg Atlantic Companion (36500 dwt) levererades från Kockums i Malmö 1984.

År 1971 levererade Eriksbergs Mekaniska Verkstad i Göteborg världens första ro/ro-fartyg Paralla (20549 dwt) med snedställd akterramp, utvecklad av Transatlantic i samarbete med Navire. Fartyget var avsett för bolagets trafik mellan Nordamerikanska Västkusten och Australien (PAD Line) och följdes av systerfartygen Allunga (ägt 50 % av Transatlantic) och Dilkara som ägdes av den Australienska samseglingsparten ANL. Jämsides med utvecklingen av Paralla-konceptet hade Transatlantic startat ett projekt som avsåg en stor teknisk tonnageförändring av den linjetrafik Transatlantic bedrev till Australien tillsammans med partnerna Wilhelmsen i Oslo och Danske ÖK (East-Asiatic) i Köpenhamn. 

År 1972 blir Per Carlsson styrelseordförande och lämnar över VD-skapet till kusinen Torkel Carlsson. Samma år levererar Eriksbergsvarvet i Göteborg ro/ro-fartyget Barranduna (23725 dwt). Det var en vidareutveckling av Paralla-konceptet också utrustad med snedställd akterramp men med större kapacitet. Barranduna kom att följas av av 4 systerfartyg med Transatlantic som delägare och fartygen kom att ingå i det nybildade linjekonsortiet ScanAustral. Både Paralla- och Barrandunatypen blev revolutionerande inom utvecklingen av stora "quarter-ramp ro/ro´s" och än idag 2021 byggs fartyg som i mångt och mycket följer denna ursprungliga design, specifikt med en snedställd akterramp. Båda dessa fartyg, och några av dess syskonfartyg, har kommit att få långa liv och ägs idag av US Navy, upplagda på en marinbas på USA:s östkust - en bra kvittens på kvalitetsfartyg. 

Under 70-talet investerade bolaget i ytterligare ett antal nya projekt. 1972 förvärvades ro/ro-fartygen Nike och Kratos (vardera 5670 dwt) som sattes in i närsjöfart mellan Stockholm och Kontinenten under namnet NIKE LINE. Jämsides med det var bolaget även en betydande ägare i TOR LINE. Sporrade av sina framgångar med framtagande och byggande av större ro/ro-fartyg designade TransConsultants även ett mindre sådant för närsjöfart; Bia (4580 dwt). Det levererades 1976 byggt enligt ett nytt koncept där arbetsnamnet kom att bli "katatran", enklast förklarat av att skrovet inte var ett konventionellt skrov utan i princip två jättelika ponton-konstruktioner med en motor i varje ponton. Ovanpå dessa byggdes sedan fartygets lastdäck. 1976 levereras även fabrikstrålaren Salmo (1599 dwt) till ett av bolagets dotterbolag med avsikten att bedriva industrifiske i vattnen runt Södra Afrika och Västafrika.

Nästa stora fartygsprojekt kom att bli att ta fram den tredje generationen av Parralla- och Barrandunakonceptet avsedda för linjetrafik till Australien, Södra Afrika och Västafrika. Även denna gång är det TransConsultants som tar fram designen av ro/ro-fartyget Bogabilla (31986 dwt) som levereras från Japanskt varv 1979. Det följs av systerfartyget Tourcoing och båda kom att sysselsättas i trafik till och från Australien inom samarbetspoolen ScanCarriers (fd ScanAustral).

En kort summering ger vid handen att Transatlantickoncernen i slutet av 70-talet var involverade i både linje-, bulk- och tanksjöfart, hade offshore ägarskap av en accommodation-rigg, var ägare av agentur, terminal, spedition och samlastningsverksamhet, teknisk konsultverksamhet, internationellt industrifiske samt trading verksamhet.